Jag har 3 riktiga syskon osså en bror som jag växt upp ihop med sedan vi var små så han är också som en bror för mig ju :)
Börjar med den yngsta och går uppåt :)
Matilda är 10år och den yngsta, hon har diabetes som hon fick när hon var 7år, men det har hon anpassat sig riktigt bra till och är jätte duktig när det gäller sina sprutor och vad hon får och inte får äta osv. Just nu älskar hon att leka med sin barbie och dockor och såna grejer, sen spelar hon också tennis på drivan här i Båstad och hon är riktigt riktigt duktig på det :) Annars umgås hon med vänner och gör sånt som 10åringar gör helt enkelt :)
Casper är 15år och hans stora intresse är fotboll (vilket han är grym på) och självklart tjejen Jenny :) Vad jag vet så umgås han med henne så fort dom får tillfälle för det, roligt och dom är riktigt söta ihop :) Just nu håller han på att plugga till sitt moppe kort så att han kan börja köra så fort som möjligt! Kan tänka mig att han längtar ;)
Charlie blev 18år, han pluggade på kattegatt i halmstad på plåtskolan, vann sm i unga plåtslagare i eskilstuna och skulle åkt till Kanada och tävlat i vm. Men så långt kom han inte då han valde att ta sitt liv den 12 april 2008, en dag jag aldrig glömmer. Hans stora intresse var fiske och jakt, så fort han var ledig pysslade han med något utav dessa. Han hade fått fast jobb på ett plåtslageri i Veinge och hade väl mer eller mindre sin framtid ganska självklar framför sig. Varför han tog sitt liv är där ingen som vet och kanske gör vi bäst i att inte spekulera för mycket i Varför, man mår bara sämre då.
Fredrik 25år, är min pappas frus son, vi har växt upp som syskon sedan jag var 7-8 kanske?! Så jag ser ju honom som min storebror. Just nu går han på ungdomslotsen osså ska han ta lastbilskort. Tror att ett yrke som lastbilschafför skulle passa honom perfekt då han gillar att köra rundor på diverse maskiner. Maskiner, bilar, datorer är hans intresse :)
Så ja, det var mina syskon och jag älskar dom allihopa väldigt mycket. Att förlora ett syskon har gjort att man är väldigt mycket räddare om dom andra. Man kollar av hur dom mår och vad dom gör osv. Man har nog blivit lite för överbeskyddande, som tur är känner vi alla en viss försvarsinstinkt för varandra så det är ingen som tar illa upp eller tycker att den andre är jobbig pga det. Himla tur det ju :) <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar